I den nordiska mytologin hittar man Fenrisulven.
Ett väldigt vargmonster, en urkraft, son till Loke och Angerboda.
Ulven växte upp på Vallhall men skrämde gudarna med sin jättestorlek och sin ilska. Efter flera misslyckade försök att kedja fast honom lyckas Oden att binda ulven med kedjan Gleipner och på så sätt håller man denna kaoskraft under kontroll. Ett krav har dock Fenrisulven innan han binds.
Att en gud skall lägga sin hand i hans käft. Tyr ställde upp och när ulven förstår att detta är en fälla, biter han av Tyrs hand.

Vid Ragnarök slipper Fenrisulven lös och hans fruktansvärda gap sträcker sig från jord till himmel, och slukar tillsist Oden.
Oden hade även två vargar som följeslagare, Freke (den spjuthuggande) och Gere (den glupske).

Eddan, Valans Spådom vers 57:
"Solen börjar svartna, jord sänkes i havet,
från fästet falla flammande stjärnor; upp ångar imma,
och elden lågar, hettan leker högt mot himlen själv."